så bör ock en man hålla sig till sin like.
17 Icke kan vargen hava någon gemenskap med lammet;
lika litet syndaren med den gudfruktige.
18 Icke kan frid råda mellan hyenan och hunden,
och icke kunna rik och fattig leva i frid med varandra.
19 Vildåsnorna i öknen äro lejonens jaktbyte;
så äro ock de fattiga de rikas bete.
20 Ödmjukhet är en styggelse för den övermodige;
likaså är den fattige en styggelse för den rike.
21 Om en rik man förlorar fästet, så stödes han av sina vann er,
men om en ringa man faller, får han ytterligare en stöt
av sina vänner.
22 Om en rik man vacklar, så finnas många som hålla honom uppe;
talar han än otillbörliga ord, så giver man honom dock rätt.
Om en ringa man vacklar, så bannar man honom därjämte;
säger han något tänkvärt, så lånar man honom dock ej sitt öra.
23 När en rik man talar, tiga alla stilla,
och man höjer hans ord till skyarna.
När en fattig talar, då säger man: »Vern är denne?»,
och snavar han, så slår man därtill omkull honom.
24 Något gott är rikedomen, när synd icke låder därvid;
ett ont är fattigdomen efter den ogudaktiges mening.
25 En människas ansikte skiftar alltefter hennes sinnesstämning,
så att hon än visar en ljus uppsyn, än en mörk.
26 Ett glatt ansikte är tecken på ett förnöjt sinne;
men att utfinna tänkespråk kräver mödosam eftertanke.
1.1Kor. 15:33. /3.Ords. 18:23. /7. Syr. 12:18. /9.Ords. 23:1f. /10.Syr. 7:4. /13.Syr. 9:13. /#13:14. Se Apokryfiska skrifter och Nya testamentets text i Ordförkl. /15.Syr.27:9. /17. 2Kor. 6:14f. 20. Ords. 29:27. /21. Ords. 19:4. 23. Ps. 73:9f. Pred. 9:16. /25. Ords. 15:13. /26. Pred. 8:1. Syr. 19:29.
14 KAPITLET.
Den girige. Uppmaning till att njuta livet, så länge det varar. Alltings förgänglighet. Sällheten av att hava funnit visheten.1 Säll är den man som icke felar med sin mun
och ej gnages av sorg över någon synd.
2 Säll är den som icke fördömes av sin egen själ,
och som ej har förlorat sitt hopp.
3 För gnidaren passar det icke att vara rik.
Och vad har den snåle för gagn av penningar?
4 Den som samlar, men ej unnar sig själv något, han samlar åt andra,
och av hans goda skola andra frossa.
5 Den som är hård mot sig själv, vem skulle han vara god emot?
En sådan får aldrig någon glädje av sina penningar.
6 Ingen är värre än den som är missunnsam mot sig själv;
just detta är straffet för hans ondska.
