av sten och ser högt över staden industriens grottekvarn höja sina höga skorstenar med ringlande rök; han möter brådskande och orofyllda människor i tutande bilar, nervöst upptagna av en hetsande dags alla tusen bestyr. Visslingar vina, klockor slå, och lyssnar han, kan han förnimma de tusen ljuden av stadens liv liksom sammansmälta i ett enda dunkande tempo av brådska och hets. Och ansiktena ha blivit annorlunda, liksom klädedräkten. Det är som hade kontemplationen, meditationen, den lugna flegman blivit avlagda med syrtuter och mantilj.
Endast när månen i skymningen sakta ser ned mellan drivande skyar och utslätar alla dagens grella konturer, kan främlingen än på någon avlägsen gata se en stilla reflex, en anad skymt av den stad som en gång var, och tar han fantasien till hjälp, ser han de små lummiga trädgårdarna, de små låga rummen, de vänliga ansiktena, och han ser i månens sken alla de gammaldags gestalterna i deras sorg-
