Hoppa till innehållet

Sida:De gula husen 1922.djvu/163

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

HJ LUNDGREN:

SYRINX. Vers. Pris 1:75 (slutsåld).

»En dämpad skönhetsglädje, som i själva njutningens ögonblick känner vissheten om det skönas flyktiga förgänglighet, en blandning av lätt yra och elegisk besvikelse det är den mest personliga tonen i Syrinx, den klang som dröjer längst kvar i minnet.»

Fredrik Böök i Sv. Dagbladet.

»— — — han är en fin drömmare, som fjärran från livet bland studiekammarens böcker känner sig som den apollofjäril, vilken en av dikterna omtalar såsom ihjälklämd mellan bokens blad — — —.»

Fredrik Vetterlund i Aftonbladet.


BENGT LILLIE. Pris 2:25.

Denna dikt är först och sist buren av genuin uppsalastämning … Det är en enkelt charmfull dikt, och den intar av flera skäl. I hela sitt lynne, ordvalet och bildstilen, gömmer den en spröd men omisskännlig och ren silverklang från gustavianerna och Tegnér, från den svenska diktens klassicitet … Den är alldeles orörd av gängse sentimentalitet, denna försynta och genomskinliga diktning, och den är vek och naiv på ett utsökt vis.

Erik G. Norling i Aftontidn.