Hoppa till innehållet

Sida:De gula husen 1922.djvu/21

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

STADSKÄLLAREN

Det var just en sådan där darrande månekväll och över den lilla staden stod månen full. I det bleka, flödande ljuset avtecknade sig så tydligt alla konturer: de små husen med sina täppor och staket, och det uppåtsträvande lilla kyrktornet, vars gyllene tupp lyste så bländande däruppe i natten. De knaggliga gatorna och torgen tycktes större och vidsträcktare i allt det vita, skälvande ljuset, där trädens och gavlarnas skuggor föllo mörka och fantastiska, medan alla kvällens ljud — en skramlande vagn, en skällande hund, en lågmält röst eller en port som föll igen — hördes underligt höga och skrällande i all den slumrande tystnaden.

Månen stod full över gavlar och tak.