bruna polisonger över det rödlätta ansiktet, vars skämt och dagliga kurtis med mamsell Ellen skulle verkat enbart vulgärt, om det nu inte varit buret av en allt försonande humor och ett fullkomligt cyniskt obevärat sans géne. Hans liv oscillerade mellan ämbetet d. v. s. stadens auktionskammare, där han sedan åratal förde klubban och med inpass och anmärkningar, som sedan berättades över hela staden, gav fart åt försäljningen och så stadskällarens röda schaggsoffa, där han satt med sina vänner kväll efter kväll. Det var egentligen mamsell Ellen han ägnade den rest av courtoisie och galanteri han kunde ha kvar, men det fanns också en annan kvinna i hans liv och det var Angélique Motander. Hon var egentlige kommissariens värdinna, av vilken han hyrde sina tvenne möblerade rum, men hon städade också åt honom och visste vid alla möjliga tillfällen visa sig oumbärlig. Hon log ljuvt och menande över sin stora karneolbrosch åt
