dan åratal varenda dag föregången och efterföljd av fru Clémentines förnärmade och sårade lamentationer och läxor. Men den lilla kvällssittningen var nu så fridsam och behaglig, punschen ångade så ljuvligt och röken svepte så hemtrevligt genom det varma rummet, att rådmannen heroiskt tog sina läxor och skrupenser — det var i alla fall nöjet värt.
Nu spelade musikanterna borta i hörnet på estraden upp sin Preciosa. Resårerna stucko upp under byxbenen och de arbetade med uppsvällda kinder på sina falska och skrällande trumpeter. Svetten dröp ur pannan och de trovärdiga ögonen blevo utträngande av ansträngningen. Men genom allt oväsendet hördes ändock assessorns tydliga stämma, där han för hundrade gången drog sina historier från ungdomstiden.
När jag var provisor på Morianen, sade han, hos assessor Noorman, var det alltid ett nöje att driva med gubben. Han
