belevad tycktes han alltid själv genom intresserat tillmötesgående vilja skingra den nimbus av vördnad, som svävade kring hans personlighet.
Kom man innanför de tunga dörrarna med lejongapen i farbror Jonathans hus slog genast en doft som från en annan värld en till mötes. Den mötte en redan på de mjuka och ljudlösa mattorna i trappuppgången, där det ständigt doftade av årstidens blommor, och Helmans gravyrer efter Monnets teckningar till scener ur franska revolutionen i gamla mahognyramar med svarta hörn sågo ned på den vördnadsfulle besökaren. Och den följde en överallt genom de mattbelagda rummen, där gamla patriciermöbler i skulpterad och utskuren mahogny stilla lyssnade till pendylernas dämpade tickande, och där på mörknade oljedukar Söderns vårhimmel sken ner över vigner och cypresslunder. Där var så tyst och ombonat, så fjärran från allt livet där-
