Hoppa till innehållet

Sida:De gula husen 1922.djvu/71

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

I PRÄSTGÅRDEN

Ett par mil från den lilla staden låg den gamla prästgården, där många av stadsborna voro vänner och bekanta och dit de foro ibland, särskilt vid de stora årshögtiderna. Det var en sådan där gammal rödmålad prästgård tätt bredvid kyrkan och inbäddad bland almar och syrener, med nystärkta gardiner för alla fönstren och prydligt krattade gångar i trädgården runt omkring. Gamle prosten — assessorns bror — var också en sådan där gammal vithårig prost, som rökte sin sjöskumspipa och läste sina klassiker och styrde sin församling som en blid och vänlig herde. Prästgården låg på en kulle och från sina fönster kunde prosten se ut över ängar och gärden på en stor del av