ningar för att ostört kunna ägna sig åt dessa intressen och de tillställdes honom, utan allt hans minsta åtgörande, punktligt den förste i varje månad, genom en rik och avlägsen frände, som på något sätt kände sig obligerad därtill. Och Vackre Urban inställde sig punktligt på banklokalen, strax före stängningen på månadens första dag, och utkvitterade med en indifferent och ointresserad min beloppet, vilket satte honom i tillfälle att ostört fortsätta sin väg.
Att han kallades »vackre» berodde väl på hans ansiktes släta och oklanderliga symmetri, och hans drag stördes aldrig av det uttryckets skiftande oregelbundenheter och snabba förändringar, som härleda sig från tankar och grubblerier. Ty från alla sådana hade Vackre Urban utan minsta svårighet eller självövervinnelse lyckats hålla sig sällsynt fri och oberoende. Hans liv liknade egentligen mest den vegetativa växten, som omedvetet och naturligt blomstrar på sin rot, och skulle man ut-
