vid aftonlektyren som Rousseau's »Emile» tycks ha beredt förströelse i högre grad eller fängslat intresset, om ej möjligen i motsatt riktning mot hvad som var afsedt. Det var riksrådet Bielke som föreläste; men man hade svårt att hålla kontenansen, ty man »fann besynnerligt att läsa en bok uti edukationsverket på en tid, då edukationen har så fria tyglar, men ännu besynnerligare den moralen, som för Emile predikades att afhållas från galanteri; läran blef hållen för paradoxer, läromästaren för en dåre och den unge Emile för en obelefvad och onyttig yngling.» Ehrensvärd, som antecknat dessa omdömen, meddelar ej, om det var de tjugo närvarande unga damerna, som fällde dem, men detta är ej osannolikt, och i så fall var det nog de vackra och glada, i galanteriets värld så hemmastadda grefvinnorna, som ledde opinionen. Föreläsandet pågick flera kvällar, men med afbrott för julfirandet, som ägde rum under gladare stämning. Dagen före julafton hade kungen inkognito och i sällskap med Munck rest in till Stockholm för att köpa julklappar, och när helgdagskvällen randades, var allt i ordning för utdelningen, hvilken skedde medelst lotteri och beredde många öfverraskningar. De första vinsterna utgjordes nämligen endast af i trä svarfvade leksaker med deviser, hvilka ej saknade sin spetsiga innebörd. Drottningen fick sålunda en tvätterska, som tvättade orena kläder och hade den på hennes långsamhet syftande devisen »C'est l'affaire d'un moment», grefvinnan Höpken en neger föreställande »L'amour travesti», hertiginnans hoffröken Rosenstierna en liten båt med påskriften »Le vaisseau amiral de Mariefred» (en häntydning på den unga damens kärleksförbindelse med hertig Carl, o. s. v.
