finnes nämligen hela societeten samlad i Medevi, den tidens mondäna brunnsort, där »lefnadssättet var satt på en artig fot och sällskapet på bästa sätt komponeradt», och då de vackra grefvinnorna särskildt nämnas bland brunnsgästerna, kan intet tvifvel råda om att Ulla Fersen var med. Här tog också Ehrensvärd, som nu stod i begrepp att resa till Holland, där han blifvit utnämnd till Sveriges sändebud, den 24 juli afsked af dem. Han tackade dem för allt nöje och missnöje, de beredt honom, och önskade dem beständig ungdom i deras begär och dessas uppfyllande, och med den 31 juli afslutade han sina dagboksanteckningar, hvilka skänka en så lefvande och mångsidig föreställning om det gustavianska hoflifvet och ur hvilka ytterligare några utdrag, gällande grefvinnorna Löwenhielm och Meyerfelt, framdeles skola meddelas.
Om Ulla Fersen bli däremot underrättelserna nu, då den vakne iakttagaren och ibland omilde bedömaren försvunnit ur hennes närhet, sparsammare. Men ett och annat har dock i andra minnestecknares skrifter och annorstädes påträffats af intresse för kännedomen om den senare hälften af hennes lif.
⁎
Om man hyst några förhoppningar om att Gustaf
III:s vistelse i Spa skulle medföra någon förändring i
allvarligare riktning såväl i afseende på monarkens
allmänna uppfattning om och utöfning af sitt
konungsliga kall som beträffande lefnadssättet vid hofvet och
i hans omgifning, så fick man erfara en svår
missräkning. Knappt har kungen återkommit och blifvit
