snören eller remmar med tofsar till sina långa guldknappsprydda käppar o. s. v., hugnades damerna, liksom i våra dagar, hufvudsakligen med prydnads- och toalettartiklar och barnen med leksaker. Sparre, som själf plägade uppträda med sitt ovanligt stora hufvud betäckt af en peruk med hundra små lockar, har med minutiös noggrannhet och kanske äfven med stor tillfredsställelse antecknat, hur grefvinnan Meyerfelt erhöll en stor coiffure af blonder och blåa band, manchetter, spetsar och strumpeband, men äfven en sängvärmare m. m. Ulla Fersen fick ett mahognybord samt hvita och röda sidenband, hennes lilla dotter Sophie Höpken en docka i Ekolsundsdräkten, en stol, dockkläder o. s. v., småflickorna Sparre leksaker, band och plymer, ungherrarne Meyerfelt tennsoldater (compagnie des Grenadiers) och en Bacchus-vagn o. s. v. i all oändlighet. Som det på den tiden mer än nu var sed att förse julgåfvorna med vers och deviser och man ej, såsom tillförene visats, sparade på lustiga, ibland till och med litet elaka anspelningar, kan man vara viss om, att det gick gladt och muntert till, hvartill nog äfven bidrog den materiella undfägnaden.
Om somrarna gästade släkt och vänner ofta Åkerö, och där stodo alla tre gracerna en gång fadder åt ett af Sparres barn.
⁎
År 1791 tog fältmarskalken Meyerfelt afsked från
sina befattningar, och familjen uppehöll sig under de
följande åren mest på hans gods Nehringen i Pom-
