kalla honom »han med stora magen», utan torde också i yttre hänseende ha varit en passabel make åt den vackra och fordrande, tjugutvååriga Anne Charlotte von Stapelmohr. Denna var som bekant dotter af öfverdirektören vid Stora sjötullen Christoffer von Stapelmohr och hans maka i andra giftet Maria Lucretia Dittmer, och i deras gästfria hem, i det s. k. Norra sjötullshuset (n:o 47 i kv. Argus och nu n:o 49 vid Österlånggatan), var Anne Charlotte, den enda kvarlefvande dottern, medelpunkten i ett gladt och spirituellt umgängeslif. Att hon bland den säkerligen stora skaran beundrare valde Elis Schröderheim till följeslagare för lifvet, kan tänkas ha berott på hans stora kvickhet och talanger i sällskapslifvet samt lofvande framtid, men var säkerligen också orsakadt af verkligt tycke eller kärlek. Äktenskapet gestaltade sig nämligen från början mycket lyckligt och fortfor att vara det under många år och till dess slitningar uppstodo, alstrade af bägge kontrahenternas väl fria uppfattning om den äktenskapliga trohetens förpliktelser, men kanske än mer genom deras bristande förmåga att draga jämt under inflytandet af de sista oroliga årens under Gustaf III:s tid hofintriger och skvallerhistorier. Schröderheims giftermålshistoria har emellertid så ofta varit föremål för skildringar och utläggningar, att den ej ånyo behöfver relateras. Här må däremot anföras några detaljer och episoder, hvilka i lokalt och sällskapligt hänseende skänka nya bidrag till kännedomen om förhållandet mellan makarna och om lifvet i deras hem och umgänge,
Materiellt sedt var det Schröderheimska huset inrättadt på ganska stor fot, med hänsyn såväl till värd-
