Hoppa till innehållet

Sida:De tre gracerna 1912.djvu/227

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

charad, som förvaras bland de Schröderheimska papperen i Engeströmska handskriftsamlingen i k. Biblioteket och sannolikt, ehuru handstilen ej är hans, har Schröderheim till upphofsman.


Charad öfver ”Inventor” Olle Malmgren.

Man af mitt första klockor gjuter,
Mitt andra fram ur stammen skjuter,
Mitt hela springer hela da'n,
På Söder och på Norr, i Sta'n,
Från Kungsholmen till Riddarholmen,
Från Danviken till Blasieholmen
Och rapporterar utaf fan;
Han äter middag, diskurerar,
Han tar sitt kaffe, perorerar,
Han dricker thé, han kondolerar,
Han se'n sitt Campio jouerar.
Är detta skedt, till sängs han går,
Förnöjd med fyllda plikters möda,
Precis som fågeln, som ej sår
Men dock af himlen får sin föda.


Denna karakteristik, som säkerligen var träffande, skänker ju förklaringen till Engeströms omdöme; men några ytterligare upplysningar om den rörlige mannen torde dock intressera, allra helst han var en af Elis Schröderheims allra närmaste vänner.

Olof Malmgren var son af en inspektor vid k. Packhuset och uppgifves i mantalslängden för 1780, då han jämte sin moder bodde i hennes hus i ofvannämnda utkant af Södermalm, vara 36 år gammal, hvadan han måtte ha varit född 1743 eller 1744. Redan år 1760 antogs han till e. o. kammarskrifvare i kommerskollegium, där han sex år senare blef registrator,