finnes antecknadt för husjungfrun Anna Hallström. Den öfriga tjänstepersonalen utgjordes af 2 pigor, betjänten Daniel Wanström och gårdsdrängen Lars Ringström. Bland grannarna i närheten må nämnas arkiatern Abraham Bäck, den berömde läkaren, men i öfrigt tycks trakten mest ha bebotts af handtverkare, småhandlare och annat godt folk, som dock nog med intresse iakttogo den populäre konstnärens kommande och gående och framför allt åkande, ty Sergel, som var rätt korpulent, färdades ofta i sitt ekipage, hvarom han själf efterlämnat drastiska teckningar, samt de många förnäma och märkvärdiga gästerna i hans hem och atelier.
»Sergel ägde nämligen», skrifver Göthe, »vidsträckta bekantskaper i Stockholmsvärlden, detta redan på grund af de många, inemot 100, porträtt, som han utförde under Gustaf III:s tid. Köpmansfolk såsom kommerserådet Arfvedsson och hans fru, lärde män och präster, som Wallqvist och T. Bergman, skalder och litteratörer som Rosenstein, Kellgren, Gjörwell och Bellman, teaterfolk som mamsellerna Eckerman och Stading, bildkonstnärer som G. Lundberg, E. Martin och dansken K. Höijer, utländska diplomater som ryske fursten Galitzin, danske grefven Reventlow och hans grefvinna samt spanske chevaliern de Moreno, och framför allt svenska herrar och damer ur societeten, korteligen en stor del af den mer bemärkta gustavianska världen defilerade i en lång och långsam rad genom ateliern vid Rännarebanan. Många af dessa porträtterade personer voro eller blefvo hans personliga umgängesvänner.»
Om de sistnämnda erhåller man en mycket liffull föreställning i de talrika, oftast karikerade Sergelska
