På Finspong sammanträffade Sergel med Per Hörberg, den genealiske »bondmålaren», som här under hans ledning utförde några stora freskomålningar i trädgårdens orangeribyggnad. De två märkliga männen voro för öfrigt bekanta från Stockholm, där Hörberg under förra delen af 1780-talet i Sergel hade funnit en intresserad och förstående gynnare, men knappast kunde räknas till hans intimare konstnärsumgänge. Detta utgjordes nämligen af tidehvarfvets mest uppmärksammade och några trappsteg högre upp på den sociala rangskalan stående mästare inom skilda grenar af de sköna konsterna: Elias Martin, Niklas Lafrensen d. y., Per Hilleström, den skicklige medaljgravören Nils Georgii, Louis Masreliez, Per Krafft, Deprez, Jakob Gillberg, Pilo, Säfvenbom, Lars Bolander m. fl. Af dessa voro några Sergels nära grannar: Krafft i n:o 40 0. 41 i kv. Fyrmörsaren (nu n:o 17 Hamngatan, hörnet af Malmskillnadsgatan), Masreliez i n:o 26 o. 27 i kv. Adam och Eva (nu n:o 26 Drottninggatan och n:o 6 V. Beridarebansgatan eller Slöjdgatan och sålunda alldeles intill Sergels bostad), och Georgii bodde i sitt eget hus vid Klara Östra Kyrkogata, Pilo i sin boställsvåning i konstakademiens hus, Martin vid Regeringsgatan o. s. v.
Bland Sergels pennteckningar träffas flera, som lämna en föreställning om det glada lifvet i hans konstnärsumgänge, och fastän åtskilliga ibland dem säkerligen äro mycket öfverdrifna och återgifva scener, som väl knappast utspelades i verkligheten, kan man ej betvifla, att den bachanaliska yran emellanåt antog burleska och våldsamma former.
Ett af de mest drastiska exemplen härpå utgöres
