Redan under Adolf Fredriks tid och säkerligen på hans prakt- och etikettlystna gemåls initiativ hade courer införts, och på courdagarna höllo deras majestäter, skrifver bland andra grefve Axel von Fersen[1], publik spisning. Då infördes också rangskillnaden i afseende på tillträde till det hvita rummet, »emedan detta rum, innanför galleriet, där couren samlades, var boisseradt och hvitt anstucket med förgyllda lister. Om Adolf Fredrik kunnat följa sin egen böjelse, så hade ingen etikett blifvit tillskapad. Han älskade en stilla och uniform lefnad och hatade ceremonier samt representation. Hans svar till drottningen, vid tillfälle af den publika spisningen — då hennes maj:t bland andra skäl för denna inrättning äfven anförde förmånen för borgerskapet uti residenset att vid pukors och trumpeters klang få gå upp och se konungen äta — var, att om han vore borgare, ginge han aldrig ur sitt hus och från sin soppa för att se någon konung äta. Likaså om taburetterna hos drottningen, vid audienser och courer, sade konungen: »Att han ansåge dem för stollar, som satte så högt värde på en taburett, då de kunde sitta i länstol hemma.» — Också voro dessa hoftillställningar trots Lovisa Ulrikas bemödanden under hennes beskedlige makes regemente ej jämförliga med dem, hon fick den blandade tillfredsställelsen att bevista, sedan hennes äldste son kommit till styret och fått fria händer för sina efterbildningar af det af honom så högt beundrade hofskicket i Versailles. De flesta af hans tidehvarfs skildrare ha också i likhet med Skjöldebrand vitsordat hoffesternas glans och ståtlighet och deras trots den stränga etiketten
- ↑ Historiska skrifter; II.
