de andra ordnarna i sina nya dräkter, konsert, serenad af hofkapellet, illumination o. s. v. Särskildt beskrifves den i tackel och tåg illuminerade kungaslupen Amphion som präktig. Den 1 augusti gafs åter stor supé, hvartill de flesta, som varit närvarande vid den förut hållna couren, voro inbjudna jämte den vanliga hofsocieteten, och där en episod inträffade, hvilken bjärt belyser bördens och anornas stora betydelse vid det gustavianska hofvet.
Bland de vid couren presenterade var den nygifta fru Petronella Constantia Skjöldebrand, född von Höpken och yngsta syster till Ulla Fersens man. Hennes giftermål med Anders Fredrik Skjöldebrand, son af en nyadlad konsul och vid denna tid blott löjtnant vid Östgöta kavalleri, betraktades som en mesallians, ty familjen Höpken räknades till högadeln och man kunde ju ej nu ana, att Skjöldebrand med tiden skulle blifva general, statsråd och en af rikets herrar. Också fick det unga paret erfara hofetikettens uppfattning om deras förbund. Frun blef nämligen befalld att stanna kvar till supén men ej hennes man. I valet och kvalet tog emellertid den förstnämnda ett beslut, som hedrar hennes förstånd och hjärta, men uppenbarligen väckte förvåning och ogillande i hofkretsarna. Ehrensvärd har nämligen därom gjort följande anteckning: »Hon tog det ohöfliga och för sig oförsiktiga partiet att säga sig vara sjuk, och paret följdes åt till Stockholm. Om här vore konsekvens i alla saker, torde hon en annan gång icke blifva bjuden, då det mindre roar henne att vara med sin man; men svägerska med grefvinnan Höpken, hvilken i hela sin lifstid ej varit så nogräknad på anor, hoppas hon säkert ändring i detta
