Sida:De tre musketörerna 1911.djvu/184

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

papper och skrivtyg; hon skrev två rader, förseglade brevet med sitt eget signet och gav det åt fru Bonacieux.

»Men», sade drottningen, »vi glömma en mycket viktig sak.»

»Vilken då?»

»Pengarna.»

Fru Bonacieux rodnade.

»Ja, det är sant», sade hon, »och jag måste tillstå för ers majestät, att min man…»

»Att din man inte har några, vill du säga?»

»Jo, ers majestät, nog har han, men han är mycket snål, det är just hans förnämsta fel. Men ers majestät må inte oroa sig över den saken, vi ska nog hitta på någon utväg.»

»Tyvärr har jag inte heller några», sade drottningen,

(De, som läst fru de Mottevilles memoarer, skola icke förvånas över detta svar.) »Men vänta!»

Och drottningen skyndade bort till sitt juvelskrin.

»Här», sade hon, »är en ring av mycket högt värde, efter vad man sagt mig; det är en gåva av min broder, konungen av Spanien, den tillhör mig och jag kan göra med den vad jag vill. Tag den och förvandla den till pengar, och laga att din man reser.»

»Inom en timme skall ers majestät vara åtlydd.»

»Du ser adressen», tillade drottningen och talade så sakta, att det knappast hördes: »Till hans nåd hertigen av Buckingham, London.»

»Brevet skall lämnas i hans egna händer.»

»Du ädelmodiga barn!» utropade Anna av Österrike.

Fru Bonacieux kysste drottningens händer, gömde brevet i barmen och försvann lätt som en fågel.

Tio minuter därefter var hon hemma hos sig. Som hon uppgivit för drottningen, hade hon icke sett sin man, sedan han återfått friheten, och hon var alldeles okunnig om den förändring han undergått med avseende på kardinalen, en förändring som ytterligare stärkts genom två eller tre besök av greve de Rochefort, som blivit Bonacieux’ bästa vän och utan alltför stor svårighet lyckats inbilla honom, att ingen brottslig avsikt varit orsaken till hans hustrus bortförande, utan att det endast varit ett politiskt försiktighetsmått.

Hon träffade herr Bonacieux ensam hemma; den stackars mannen hade den största möda i världen att åter bringa litet ordning i huset, där han funnit möblerna så gott som sönderslagna och skåpen nästan tomma; ty rätt-