Forges eller någon annan badort, som m tycker bättre om, ock sköt om er ordentligt, så att ni blir frisk.
Er tillgivne
Treville.»
»Nåväl, allt det där betyder, att du måste följa mig,
Athos», sade d'Artagnan.
»Till baden i Forges?»
»Dit eller åt annat håll.»
»I konungens tjänst?»
»Konungens eller drottningens — äro vi inte deras majestäters tjänare?»
Just i samma ögonblick kom Porthos.
»Vid gud», sade han, »var inte det här bland det märkvärdigaste jag varit med om! Hur länge har det varit brukligt bland musketörerna, att man beviljar folk permission, utan att de bett om den?»
»Jo», sade d'Artagnan, »ända sedan de förstått att skaffa sig vänner, som begära den för dem.»
»Aha», sade Porthos, »här tycks vara något nytt å bane!»
»Ja, vi resa», sade Aramis.
»Till vilket land då?» frågade Porthos.
»Ja, sannerligen jag vet», sade Athos; »fråga d'Artagnan.»
»Till London, mina herrar», sade d'Artagnan.
»Till London!» utropade Porthos; »och vad ska vi göra i London?»
»Det är en sak jag inte kan säga er, mina herrar; ni måste ha förtroende för mig.»
»Men för att fara till London behövs det pengar», tillade Porthos, »och jag har inga.»
Inte jag heller», sade Aramis.
»Och jag lika litet», sade Athos.
»Men jag har, jag», sade d'Artagnan, i det han tog upp sin skatt ur fickan och lade den på bordet. »Det finns i den här pungen tre hundra pistoler, låt oss taga sjuttiofem pistoler var, det räcker till London och tillbaka igen. För resten, var lugna, mina vänner — vi komma inte fram till London allesammans.»
»Och varför det?»
»Därför att efter all sannolikhet en eller annan av oss kommer att stanna kvar på vägen.»
»Men det är då ett fälttåg vi skola företaga?»
»Ja, och det till ett av de farligaste, det vill jag underrätta er om.»
