Klockan sex på eftermiddagen började de inbjudna anlända och blevo, allteftersom de kommo, placerade i stora salen på de uppsatta läktarna.
Klockan nio anlände första presidentens fru. Som hon näst drottningen var den mest framstående damen på festen, blev hon emottagen av stadens högsta styresmän och fick sig anvisad plats i logen mittemot den, som skulle begagnas av drottningen.
Klockan tio dukades i lilla salen, som ligger åt kyrkan Saint-Jean, ett bord med sötsaker och förfriskningar åt kungen, framför byffén med stadens silverservis, som bevakades av fyra skyttar.
Vid midnattstid hördes högljudda skrik och talrika leverop; det var konungen, som nalkades genom de gator, som förde från Louvren till Hotel de Ville och som alla voro upplysta med kulörta lyktor.
Genast skyndade stadens rådmän, klädda i sina klädesmantlar och företrädda av sex stadstjänare, var och en med en fackla i handen, för att möta konungen i trappan, där borgerskapets förman hälsade honom välkommen, vilket hans majestät besvarade med en ursäkt för att han kom så sent, men skjutande skulden på herr kardinalen, som uppehållit honom ända till klockan elva för att tala om statsärenden.
Hans majestät, som var klädd i stor gala, åtföljdes av hans kunglig höghet Monsieur, greven of Soissons, storpriorn, hertigen av Longueville, hertigen av Elbeuf, greve d'Harcourt, greve de La Roche-Guyon, herr de Liancourt, herr de Baradas, greve de Cramail och chevalier de Souveray.
Alla lade märke till, att kungen såg dyster och tankfull ut.
Ett kabinett hade blivit iordningställt för konungen och ett annat för Monsieur. I båda dessa kabinett funnos framlagda maskeraddräkter. På samma sätt var sörjt för drottningen och fru presidentskan. Herrarna och damerna i deras majestäters svit fingo kläda sig två och två i för detta ändamål särskilt iordningställda rum.
Innan han gick in i sitt kabinett, befallde kungen, att man skulle underrätta honom genast när kardinalen kom.
Forts. i 2:a delen
