»Skulle man våga arrestera en person, som är i hans majestäts tjänst?»
»Bah! Man generade sig visst i fråga om Athos! I alla händelser, min unga vän, lita på en man, som varit vid hovet nu i trettio år, då han säger er: insöv er inte i säkerhet, ty då är ni förlorad. Tvärtom — kom ihåg mina ord — misstänk fiender överallt. Söker man strid med er, så undvik den, om det ock är ett tio års barn, som utmanar er; anfaller man er natt eller dag, så tag till reträtten utan att blygas därför; skall ni gå över en bro, så undersök plankorna, så att inte en av dem må ge vika under er fot; går ni förbi ett hus under byggnad så titta i luften för att inte en sten må komma neddansande och träffa er i huvudet; går ni hem sent, så låt er betjänt följa er och laga att han är beväpnad, om ni över huvud kan lita på er betjänt. Misstro alla människor, er vän, er bror, er älskarinna, henne i synnerhet.»
D'Artagnan rodnade.
»Min älskarinna!» upprepade han maskinmässigt. »Och varför henne mer än någon annan?»
»Därför att älskarinnan är ett av kardinalens favoritmedel, och ett av de lättast åtkomliga: en kvinna säljer er för tio pistoler, kom ihåg Delila. Ni känner väl till skriften, va'?»
D'Artagnan tänkte på det möte fru Bonacieux beviljat honom denna samma afton; men vi måste till vår hjältes heder säga, att den dåliga tanke, som herr de Tréville hyste om kvinnorna i allmänhet, icke ingav d'Artagnan den minsta lilla misstro till sin vackra värdinna.
»Men apropå», återtog herr de Tréville, »vad har det blivit av edra tre kamrater?»
»Jag ämnade just fråga, om inte herr kapten hört något från dem.»
»Inte det minsta.»
»Det förhåller sig så, att jag lämnade dem efter mig på vägen: Porthos i Chantilly med nödtvånget att stanna och utkämpa en duell; Aramis i Crévecoeur med en kula i axeln och Athos i Amiens med en anklagelse för falskmyntning på halsen.»
»Där ser ni!» sade Tréville. »Nå, men hur kom då ni undan?»
»Som genom ett underverk, herr kapten, det måste jag säga. Med en värjstöt i bröstet, men sedan jag först naglat fast greve de Wardes på vägkanten vid Calais som en fjäril på en tapisserisöm.»
