rade inför honom, som skolpojkar inför sin lärare, lydande minsta vink av honom och färdiga att låta döda sig för att utplåna minsta förebråelse av honom.
Herr de Tréville hade begagnat sig av detta mäktiga verktyg först till konungens och hans vänners nytta — sedan för sin egen och sina vänners räkning. För övrigt finner man icke i några memoarer från denna tid, som var så rik på sådana, att denna värda adelsman någonsin anklagats ens av sina fiender — och han hade många sådana både bland pennans och värjans män; ingenstädes finner man honom beskylld för att han låtit betala sig för den hjälp hans trogna vapendragare lämnade. Med ett sällsynt snille för intriger, som gjorde honom till de skarpaste ränksmidares jämlike, hade han förblivit hederlig karl. Vad mera var, trots de häftiga värjfäktningar, som göra kroppen ledbruten, och de pinsamma tjänsteåligganden, som verka tröttande, fortfor han att vara en av de artigaste fruntimmerskarlar på sin tid, en av de finaste kurtisörer och som kunde säga damerna de sirligaste saker; man talade om Trévilles framgångar hos det täcka könet, såsom man tjugu år förut talat om Bassompierres, och det ville icke säga litet. Musketörkaptenen var alltså undrad, fruktad och älskad, vilket ju betecknar höjdpunkten av mänsklig lycka.
Ludvig XIV fördunklade alla småstjärnor vid sitt hov genom sin allt omfattande strålglans; men hans far, en sol olik så många andra, lät var och en av sina gunstlingar behålla sin personliga glans, var och en av sina hovmän sitt individuella värde. Utom konungens och kardinalens morgonaudienser räknade man på denna tid i Paris mer än tvåhundra hus med dylika ganska besökta mottagningar, och herr de Trévilles var en av de mest besökta.
Gården till hans vid Rue du Vieux Colombier belägna hus liknade ett läger, och detta från klockan sex på morgonen under sommaren och från klockan åtta under vintern. Femtio till sextio musketörer, som tycktes avlösa varandra för att alltid kunna erbjuda ett imponerande antal, promenerade där fram och tillbaka, alltid krigsrustade och färdiga till allt. Upp och ned för en av dessa stora trappor, som upptogo en plats så stor, att vår civiliserade tid på dem skulle bygga ett helt hus, gick en ström av supplikanter i Paris, som sprungo efter något slags ynnest, adelsmän från landsorten, som önskade bli upptagna i kåren, och i alla färger utstyrda lakejer, som kommo med
