Sida:De tre musketörerna 1911.djvu/352

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

»Jo, just en häst.»

»Nåja, då vet jag var en sådan kan fås, som passar er utmärkt.»

»Åh», sade Porthos strålande, »då är jag lugn för hästen. Men sedan behöver jag en komplett sadelmundering, som består av saker, som endast en musketör själv kan köpa och som för övrigt inte kommer att överstiga trehundra livres.»

»Trehundra livres; nå låt oss bestämma trehundra då», sade prokuratorskan med en suck.

Porthos smålog; som man minns, hade han sadeln, som han fått från Buckingham, det var således trehundra livres, som han listigt tänkte stoppa i sin egen ficka.

»Vidare», fortfor han, »behövs det en häst åt min betjänt och en kappsäck för min egen räkning; vad vapen beträffar, behöver ni inte tänka på dem, ty sådana har jag.»

»En häst åt er betjänt?» svarade prokuratorskan tveksamt. »Men är det inte bra storartat?»

»Nå, min fru», svarade Porthos stolt, »är jag någon vanlig stackare, jag då?»

»Nej, jag ville bara säga, att en vacker mulåsna ibland tar sig lika bra ut som en häst, och jag tycker det, att om ni skaffar er Mousqueton en vacker mulåsna…»

»Kör för en vacker mulåsna då», sade Porthos; »ni har rätt, jag har sett mycket höga spanska herrar, vilkas hela svit red på mulåsnor. Men ni förstår, fru Coquenard, att då skall det vara en mulåsna med panascher och bjällror.»

»Var lugn!» sade prokuratorskan.

»Återstår således kappsäcken», sade Porthos.

»Åh, oroa er inte för den», utbrast fru Coquenard; »min man har fem eller sex kappsäckar, ni kan välja ut den bästa. Det är i synnerhet en, som han tyckte mycket om att begagna på sina resor och som rymmer ofantligt mycket.»

»Den är således tom, den där kappsäcken?» frågade Porthos naivt.

»Ja, visst är den tom», svarade prokuratorskan lika naivt.

»Ja, men den kappsäck jag behöver», utropade Porthos, »måste vara en väl packad kappsäck, min söta.»

Fru Coquenard drog på nytt djupa suckar, Molière hade ännu icke skrivit Den girige, fru Coquenard har således försteget framför Harpagon.

Slutligen diskuterades den övriga utrustningen på samma sätt, och resultatet blev, att prokuratorskan skulle ge åttahundra livres i kontanta pengar samt anskaffa den häst och