»Rik, bottenrik, min vän!»
Och d’Artagnan lät resten av pistolerna skramla i fickan.
»Skicka din sadel till musketörskasernen, så för man hit din häst på samma gång som våra.»
»Mycket bra! Men klockan är snart fem, vi måste skynda oss.»
En kvart därefter syntes Porthos vid slutet av Férougatan på en synnerligen vacker spansk häst, halvblodsarab, och Mousqueton följde efter honom på en auvergnisk häst, liten men mycket vacker även den. Porthos sken av belåtenhet och stolthet.
Samtidigt blev Aramis synlig i andra ändan av gatan på en präktig engelsk springare, åtföljd av Bazin, som red en rödgrå skimmel och förde vid tygeln en kraftig mecklenburgisk häst; det var den d’Artagnan skulle ha.
De båda musketörerna möttes vid porten; Athos och d'Artagnan stodo och betraktade dem genom fönstret.
»För tusan», sade Aramis, »vilken präktig häst du har, min kära Porthos!»
»Ja», svarade Porthos, »det var den man skulle skicka mig från början, fast ett dåligt skämt av mannen gjorde att en annan kom i stället; men han har fått sitt straff och jag har erhållit full upprättelse.»
Planchet och Grimaud kommo nu i sin tur ledande sina herrars hästar; d’Artagnan och Athos gingo ned, stego till häst bredvid sina kamrater och alla fyra satte sig i marsch ridande på hästar, för vilka de hade att tacka: Athos sin hustru, Aramis sin älskarinna, Porthos sin prokuratorska och d’Artagnan sin goda lycka, den bästa älskarinnan av alla.
Betjänterna följde dem.
Som Porthos tänkt sig, gjorde kavalkaden mycken effekt, och hade fru Coquenard befunnit sig i Porthos‘ väg och fått se, vilken ståtlig figur han gjorde på sin vackra spanska häst, så skulle hon icke ha ångrat den åderlåtning hon gjort på sin mans kassakista.
Nära Louvren mötte de fyra vännerna herr de Tréville, som var på återväg från Saint-Germain; han hejdade dem för att lyckönska dem till deras utrustning, vilket på ett ögonblick samlade några hundra nyfikna omkring dem.
D'Artagnan begagnade sig av tillfället för att tala med herr de Tréville om brevet med det stora röda sigillet och det hertigliga vapnet; naturligtvis: nämnde han icke ett ord om det andra brevet.
Herr de Tréville gillade det beslut d'Artagnan fattat och
