kamrat att föra bort en ung kvinna, som skulle lämna Paris genom La Viletteporten, men att de genom att stanna på en krog och sitta där och dricka kommit tio minuter för sent för att hejda vagnen.
»Men vad skulle ni ha gjort med den där kvinnan?» frågade d’Artagnan med ångest.
»Vi skulle ha avlämnat henne i ett hus vid Place Royale», sade den sårade.
»Ja, ja», mumlade d’Artagnan, »det slår in, hos mylady själv.»
Då förstod den unga mannen rysande, vilken förfärlig hämndlystnad drev denna kvinna att störta både honom och den, som älskade honom, i fördärvet, och hur väl hon var invigd i hovets hemligheter, eftersom hon hade upptäckt allt. Utan tvivel hade hon kardinalen att tacka för dessa upplysningar.
Men mitt i allt detta förstod han även med en känsla av verklig glädje, att drottningen till sist lyckats upptäcka det fängelse, där den stackars fru Bonacieux fick plikta för sin tillgivenhet, och att hon befriat henne ur fängelset. Nu kunde han även förklara brevet han fått från den unga kvinnan och hennes färd på Chaillotvägen, en färd som liknat en flyktig uppenbarelse.
Från och med nu var det således, såsom Athos förutsagt möjligt att återfinna henne, och ett kloster var ju icke ointagligt.
Denna tanke bidrog ytterligare till att göra honom mild stämd. Han vände sig åter till den sårade, som ängsligt följde de olika uttrycken i hans ansikte, och sade, i det han räckte honom sin arm:
»Kom nu, jag vill inte överge dig på det här sättet. Stöd dig på mig och låt oss vända om till lägret.»
»Ja», sade den sårade, som hade svårt att tro på ett sådant ädelmod, »men är det inte bara för att låta hänga mig?»
»Du har mitt hedersord», sade d’Artagnan, »och jag skänker dig livet för andra gången.»
Den sårade gled ned på knä och kysste åter sin räddares fötter; men d’Artagnan, som icke längre hade något skäl att stanna kvar så nära fienden, förkortade själv dessa tacksamhetsbevis.
Gardisten, som vänt om vid den första salvan från bastionen, hade omtalat sina fyra följeslagares död som säker. Man blev därför i regementet mycket både förvånad och
