Sida:De tre musketörerna 1911.djvu/470

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

»I sanning», utbrast Aramis, »en formlig absolution!»

»Man måste riva sönder det där papperet», sade d'Artagnan, som tyckte sig läsa sin dödsdom.

»Tvärtom», sade Athos, »man måste gömma det noga, och jag skulle inte lämna det där papperet ifrån mig, om man betäckte det med guld.»

»Och vad ämnar hon nu göra?» frågade den unga mannen.

»Kors», svarade Athos helt vårdslöst, »hon kommer antagligen att skriva till kardinalen, att en fördömd musketör vid namn Athos har med våld tagit från henne hennes skyddsbrev; i samma brev ger hon nog honom det rådet att, på samma gång han befriar sig från denne, även göra av med hans båda vänner, Porthos och Aramis, och kardinalen erinrar sig då, att det är de tre männen han alltid möter på sin väg. Då låter han en vacker morgon arrestera d'Artagnan, och för att han inte må sitta ensam och ha tråkigt, skickar han oss att hålla honom sällskap på Bastiljen.»

»Men hör nu», sade Porthos, »det där tycker jag är ett bra sorgligt skämt, min vän.»

»Jag skämtar inte», sade Athos.

»Vet du», sade Porthos, »att vrida om nacken på den där fördömda mylady vore mycket mindre synd än att göra det med de där stackars satarna till hugenotter, som aldrig begått något annat brott än att på franska sjunga de psalmer vi sjunga på latin.»

»Vad säger abbén om det?» frågade Athos lugnt.

»Jag säger, att jag är av samma åsikt som Porthos», svarade Aramis.

»Nå än jag då!» utropade d'Artagnan.

»Lyckligtvis är hon långt borta», sade Porthos, »ty jag tillstår, att här skulle hon genera mig mycket.»

»Mig generar hon lika mycket i England som i Frankrike», sade Athos.

»Mig generar hon överallt», sade d'Artagnan.

»Men när du nu hade henne i ditt våld», sade Porthos, »varför dränkte, strypte eller hängde du henne inte? Det är bara de döda, som inte komma tillbaka.»

»Tror du det, Porthos?» svarade musketören med ett dystert leende, som d'Artagnan ensam förstod.

»Jag har en idé», sade d'Artagnan.

»Låt höra!» sade musketörerna.

»Till vapen!» skrek Grimaud.

De unga männen rusade upp och sprungo till sina musköter. Den här gången närmade sig en liten trupp på tjugu