Sida:De tre musketörerna 1911.djvu/472

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

grunden och föll ned i graven med ett förfärligt dån; ett rysligt skrik hördes, ett dammoln steg upp mot skyn, och allt var förbi.

»Skulle vi ha krossat dem från den första till den sista?» sade Athos.

»Det ser verkligen så ut», sade d'Artagnan.

»Nej», inföll Porthos, »där ser jag ett par, som springa sin väg linkande.»

Och verkligen syntes icke tre eller fyra av dessa olyckliga, överhöljda av damm och blod, fly i hålvägen tillbaka till staden; det var allt, som återstod av den lilla truppen.

Athos såg på klockan,

»Mina herrar», sade han, »vi ha nu varit här en timme och vadet är vunnet; men man bör spela liberalt, och dessutom har d'Artagnan ännu inte sagt oss, varuti hans idé består.»

Och med sin vanliga kallblodighet gick musketören och slog sig ned vid vad som återstod av frukosten.

»Min idé?» frågade d'Artagnan.

»Ja, du sa', att du hade en idé», sade Athos.

»Åh, nu minns jag!» sade d'Artagnan. »Jo, jag far till England än en gång och söker upp hertigen av Buckingham.»

»Nej, d'Artagnan, det gör du icke», sade Athos kallt.

»Och varför inte? Har jag inte redan gjort det en gång?»

»Jo, men då hade vi inte krig med England, då var hertigen av Buckingham en allierad och inte en fiende; vad du vill göra, skulle nu stämplas som förräderi.»

D'Artagnan insåg det riktiga i detta resonemang och teg.

»Hör på», sade Porthos, »jag har också en idé!»

»Tyst, så få vi höra Porthos‘ idé», sade Aramis.

»Jag begär permission av kapten de Tréville under någon förevändning, som ni få hitta på åt mig, för jag är inte stark i förevändningar, jag! Mylady känner inte mig, jag skaffar mig tillträde till henne, utan att hon fruktar något, och när jag väl får tag i min sköna, så stryper jag henne.»

»Ja», sade Athos, »jag är inte långt ifrån att antaga Porthos‘ förslag.»

»Fy då!» sade Aramis, »döda en kvinna! Nej, vänta, då har jag den riktiga idén, jag!»

»Låt oss höra den då, Aramis!» sade Athos, som alltid tog stor och aktningsfull hänsyn till den unga musketören.

»Man måste förbereda drottningen.»

»Ja visst», instämde Porthos och d'Artagnan, »det vore kanske sättet.»

»Förbereda drottningen», sade Athos, »och på vad sätt då?