kom på den där idén, ty nu äro vi vid lägret. Således, mina herrar, inte ett ord mera om hela den här saken! Man observerar oss, man kommer emot oss, vi komma att bli burna i triumf.»
Och verkligen, var icke, som vi redan sagt, hela lägret i rörelse; mer än tvåtusen personer hade, liksom det varit en teaterföreställning, åsett de fyra vännernas lyckliga storskrytarbragd, vars verkliga orsak man var långt ifrån att misstänka. Man hörde intet annat än högljudda rop av »leve gardet! leve musketörerna!» Herr de Busigny var den förste, som kom för att trycka Athos‘ hand och erkänna, att vadet var förlorat; dragonen och schweizaren hade följt honom, och alla kamraterna hade följt dragonen och schweizaren. Det var lyckönskningar, handslag och omfamningar utan all ända och aldrig upphörande skrattsalvor över rochellarna, i korthet sagt, det var ett sådant larm, att hans eminens kardinalen trodde det var ett upplopp och skickade La Houdiniére, sin gardeskapten, för att höra efter vad som var å färde.
Saken berättades för den utskickade med entusiasmens hela blomstermålning.
»Nå?» frågade kardinalen, då La Houdiniere kom tillbaka.
»Jo, monseigneur», svarade denne, »det var tre musketörer och en av gardet, som hade slagit vad med herr de Busigny om att gå och äta frukost i bastionen Saint-Gervais, och som, medan de frukosterade, höllo stånd två timmar mot fienden och dödade, jag vet inte hur många rochellare.»
»Gjorde ni er underrättad om de tre musketörernas namn?»
»Ja, ers eminens.»
»Och vad hette de?»
»Det var herrar Athos, Porthos och Aramis.»
»Alltid mina tre tappra!» mumlade kardinalen. »Och han vid gardet?»
»Herr d'Artagnan.»
»Alltid min unga vildhjärna! De fyra männen måste en dag komma att tillhöra mig!»
Redan samma afton talade kardinalen med herr de Tréville om morgonens bedrift, som utgjorde ett samtalsämne i hela lägret. Herr de Tréville, som fått höra äventyret berättas av hjältarna själva, talade nu om det för hans eminens i alla dess detaljer, utan att glömma episoden med servetten»
»Det är bra, herr de Tréville», sade kardinalen, »jag vill be er vara god och skaffa mig den där servetten. Jag skall
