Sida:De tre musketörerna 1911.djvu/480

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

vanligtvis var den fyndigaste av dem fyra; men så hade också, det bör man komma ihåg, myladys blotta namn verkat förlamande på honom.

Åh, men vi misstaga oss ju: han hade funnit en köpare till diamanten.

Frukosten hos herr de Tréville var den allra gladaste. D'Artagnan bar redan sin musketöruniform; som han var av ungefär samma växt som Aramis, och då Aramis genom sin förläggares, efter vad vi redan känna till, mycket frikostiga betalning för hans poem kunnat bestå sig dubbel uppsättning av allting, hade han nu åt sin vän avstått en fullständig utrustning.

D'Artagnan hade nu så till vida fått allt vad han önskat och skulle känt sig fullkomligt lycklig, om han icke sett mylady skymta fram som ett dystert moln vid horisonten.

Efter frukosten kom man överens om att träffas på aftonen i Athos‘ kvarter och att där avsluta överläggningen om saken.

D'Artagnan tillbragte dagen med att gå omkring och visa sin musketördräkt på alla lägrets tältgator.

På aftonen på utsatt tid träffades de fyra vännerna; de hade nu endast tre saker att avgöra:

Vad man skulle skriva till myladys svåger.

Vad man skulle skriva till den skickliga personen i Tours.

Vilka av betjänterna skulle fortskaffa breven.

Var och en tillbjöd sin. Athos framhöll Grimauds tystlåtenhet, han som aldrig talade förrän hans herre låste upp munnen på honom. Porthos skröt över Mousquetons styrka, han som var i stånd att piska upp fyra karlar av ordinär storlek; Aramis, som hade stort förtroende till Bazins klokhet, höll ett braskande lovtal över sin kandidat; d'Artagnan slutligen litade fullt på Planchets mod och påminde om hur väl han uppfört sig vid den kinkiga affären i Calais.

Dessa fyra dygder tävlade länge om priset och gåvo anledning till präktiga tal, som vi dock icke vilja anföra här, av fruktan för att de kunde befinnas väl långrandiga.

»Hela olyckan är», sade Athos, »att den, som skickas, borde ensam äga alla dessa fyra egenskaper i förening.»

»Men var få tag i en sådan betjänt?»

»En sådan finns inte att få, det vet jag nog», sade Athos, »tag därför Grimaud!»

»Tag Mousqueton!»

»Tag Bazin!»