Hoppa till innehållet

Sida:De tre musketörerna 1911.djvu/503

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

hans åsyn gjorde intryck på er. Ni kommer från ett land, där man bör sysselsätta sig mycket med honom, och jag vet, att hans rustningar mot Frankrike göra er vän kardinalen stort huvudbry.»

»Min vän kardinalen!» utropade mylady, som märkte, att lord Winter var lika väl underrättad i denna punkt som i den andra.

»Är han då inte er vän?» återtog han vårdslöst. »Förlåt, jag trodde det. Men vi få återkomma till hertigen sedan, låt oss inte överge den känslosamma väg vårt samtal hade kommit in på. Alltså, ni kom, sade ni, för att få hälsa på mig?»

»Ja.»

»Nåväl, och jag svarade, att ni skulle bli mottagen efter önskan och att vi skulle träffas varje dag.»

»Skall jag då stanna här för beständigt?» frågade mylady med en viss förskräckelse. »Tycker ni inte, att ni bor bra här, min syster? Begär då vad som fattas er, och jag skall skynda mig att skaffa det.»

»Men jag har ju varken mina tjänstflickor eller min manliga betjäning…»

»Ni skall få allt detta, madame. Säg mig endast, på vilken fot er första man hade anordnat ert hus, och fast jag endast är er svåger, skall jag ställa allt på samma sätt.»

»Min första man!» utropade mylady och betraktade lord Winter med förfärade blickar.

»Ja, er franska man, ty jag talar inte om min bror. För övrigt, om ni glömt det och eftersom han ännu lever, så kan jag skriva till honom och få upplysningar i saken.»

En kallsvett betäckte myladys panna.

»Ni skämtar», sade hon med dov röst.

»Ser jag ut som om jag skämtade?» frågade lorden, i det han steg upp och tog ett steg tillbaka.

»Eller snarare, ni förolämpar mig», fortfor hon, i det hon med sina krampaktigt krökta händer fattade om armstöden på länstolen och lyfte sig på handlovarna.

»Jag förolämpa er!» sade lord Winter föraktfullt; »anser ni verkligen det vara möjligt, min fru?»

»Sannerligen, min herre», sade mylady, »måste ni inte vara antingen drucken eller galen! Gå er väg och skicka mig en kvinna till hjälp.»

»Kvinnorna äro så skvalleraktiga, min syster. Kan inte jag tjänstgöra som kammarjungfru åt er? På det sättet stanna alla våra hemligheter inom familjen.»