Hoppa till innehållet

Sida:De tre musketörerna 1911.djvu/510

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

Dessa skrivelser gjorde all den verkan, som deras upphovsman kunde vänta, så till vida att de förmådde ett stort antal av stadens invånare att öppna enskilda underhandlingar med den kungliga armén.

Men i samma ögonblick kardinalen såg sitt påhitt börja bära frukt och lyckönskade sig till att ha satt det i verket, kom en dag en av La Rochelles invånare, som lyckats tränga igenom de kungliga belägringslinjerna — Gud allena vet på vad sätt, med den stora vaksamhet som utövades av Bassompierre, Schomberg och hertigen av Angouléme, i sin tur övervakade av kardinalen — en av La Rochelles invånare, säga vi, kom in i staden, efter att nyss ha återvänt från Portsmouth, och talade om, att han där sett en präktig engelsk flotta färdig att gå till segels inom åtta dagar. Dessutom lät Buckingham meddela borgmästaren, att den stora ligan mot Frankrike äntligen ämnade öppet förklara sig och att de engelska, kejserliga och spanska trupperna skulle på en gång intränga i riket. Detta brev lästes upp på alla stadens torg, avskrifter därav slogos upp i gathörnen och till och med de, som hade börjat underhandlingar, avbröto dem, fast beslutna att avvakta den så storartat utlovade undsättningen.

Denna oväntade omständighet återuppväckte Richelieus förra oro och tvang honom att gå nytt vända blicken mot andra sidan havet.

Under tiden förde den kungliga armén, fri från sin enda och verkliga befälhavares bekymmer, ett muntert liv; det var ingen brist på livsmedel i lägret och icke heller på pengar, alla kårer tävlade i fråga om överdåd och galenskaper. Taga fast spioner och hänga dem, göra farliga utflykter på dammen eller på havet, hitta på galna upptåg och kallblodigt utföra dem, sådana voro de tidsfördriv, som kommo armén att finna dagarna korta, dessa dagar så långa icke blott för La Rochelleborna, som tärdes av hunger och ångest, utan även för kardinalen, som blockerade dem så strängt.

Ibland då kardinalen, ständigt ridande omkring som den simplaste gendarm i hären, lät sin tankfulla blick överfara de arbeten, alltför långsamma för hans otåliga önskningar, som på hans befallning utfördes av ingenjörer från alla delar av Frankrike, kunde det hända, om han mötte en musketör av Trévilles kompani, att han närmade sig honom, betraktade honom på ett egendomligt sätt, och då han icke i honom kände igen en av våra fyra kamrater, lät han sin djupa blick och sin vittomfamnande tanke gå åt annat håll.