Sida:De tre musketörerna 1911.djvu/513

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs


fortfor Athos rynkande ögonbrynen, ty detta slags förhör började göra honom otålig, »att vi för att vara färdiga vid minsta alarm tagit våra vapen med oss.»

Och han visade kardinalen på de fyra musköterna, kopplade bredvid trumman, på vilken korten och tärningarna lågo.

»Ers eminens behagade vara förvissad om», ifyllde d'Artagnan, »att vi skulle gått för att möta ers eminens, om vi kunnat ana, att det var ers eminens, som kom med så ringa eskort.»

Kardinalen bet sig i mustascherna och litet även i läpparna.

»Vet ni vad ni se ut för, ni som alltid äro tillsammans liksom nu, alltid beväpnade och med edra betjänter på vakt?» sade kardinalen. »Jo, ni se ut som fyra konspiratörer.»

»Åh, vad det beträffar, monseigneur, så är det fullkomligt sant», sade Athos; »vi konspirera verkligen, som ers eminens kunde se härommorgonen, men endast mot rochellarna.»

»Aha, mina herrar politiker», genmälde kardinalen, i det han i sin ordning rynkade ögonbrynen, »man skulle kanske i edra hjärnor finna nyckeln till åtskilliga okända hemligheter, om man kunde läsa i dem så, som ni läste i det där brevet, som ni skyndade att gömma undan, när ni sågo mig komma.»

Blodet steg Athos åt huvudet och han tog ett steg fram mot hans eminens.

»Man kunde tro, att ers eminens verkligen misstänker oss och att vi här underkastas ett verkligt förhör; om så är förhållandet, behagade ers eminens förklara sig, så att vi åtminstone veta vad vi ha att hålla oss till.»

»Och om det nu också skulle vara ett förhör», återtog kardinalen, »så ha fler än ni fått underkasta sig det och även fått lov att svara.»

»Också, monseigneur, har jag ju sagt, att ers eminens endast behöver fråga, och att vi äro beredda att svara.»

»Vad var det för ett brev, som ni höll på att läsa, herr Aramis, och som ni gömde undan?»

»Ett brev från ett fruntimmer, monseigneur.»

»Åh, jag inser mycket väl, sade kardinalen, »att man måste vara grannlaga i fråga om sådana brev; men i alla fall kan man ju visa dem för en biktfar, och ni vet att jag är prästvigd.»

»Monseigneur», sade Athos med ett lugn, så mycket förfärligare, som han genom detta svar satte sitt huvud på spel, »brevet är från ett fruntimmer, men det är varken un-