undertecknad av Buckingham — och Buckingham skulle så mycket lättare förmås att skriva under den, som den innehöll ett falskt namn, under vilket han icke kunde ana den kvinna, om vilken det var fråga — då ordern väl var undertecknad, skulle lorden genast skicka henne ombord. Hon visste även, att kvinnor, dömda till deportation, ha mycket mindre mäktiga vapen vid sina förförelseförsök än de så kallade dygdiga kvinnor, vilkas skönhet omstrålas av stora världens solsken, vilkas släkte modets röst prisar och över vilka ett återsken av hög börd breder sin förgyllande trollska glans. Att vara en kvinna dömd till ett uselt och vanärande straff utgör icke något hinder för att vara skön, men det utgör ett hinder för att någonsin mera kunna bli mäktig. Liksom alla verkligt begåvade människor, kände mylady, vilken omgivning bäst passade för hennes natur och medel. Fattigdomen var henne motbjudande, en ringa, förkastad ställning berövade henne två tredjedelar av hennes storhet. Mylady var en drottning endast bland drottningar; för att hon skulle kunna härska, behövde hon det tillfredsställda högmodets glädje. Att befalla över underordnade varelser var för henne snarare en förnedring än en tillfredsställelse.
Visserligen skulle hon återvända från sin landsflykt, därpå tvivlade hon icke ett ögonblick, men hur länge kunde icke denna landsflykt räcka? För en verksam och ärelysten natur som mylady äro de dagar, som man icke använder på att stiga uppåt, olycksdagar; vad namn skall man väl då ge dagar, som man förnöter på att gå utför? Att förlora ett år, två, tre år, det är ju en hel evighet; att återvända först då, när d'Artagnan, lycklig och triumferande, fått tillika med sina vänner av drottningen mottaga den belöning, som de så väl förtjänat för de tjänster de gjort henne — dessa tankar voro alltför förtärande för att kunna bäras av en kvinna sådan som mylady. För övrigt fördubblades hennes styrka av den storm, som rasade inom henne, och hon skulle sprängt sina fängelsemurar, om hennes kropp ett enda ögonblick kunnat antaga samma proportioner som hennes själ.
Vad som vidare sporrade henne mitt under allt detta, var tanken på kardinalen. Vad skulle den pockande, oroliga, misstänksamma kardinalen tänka och säga om hennes tystnad? Kardinalen, icke blott hennes enda stöd och skydd för det närvarande, utan även det förnämsta verktyget för hennes lycka och hämnd för framtiden. Hon kände honom, hon visste, att hur mycket hon än vid sin återkomst efter en gagnlös resa ursäktade sig med sin fångenskap, hur mycket hon
