Mylady stod där ensam och stirrade på dörren; några ögonblick därefter hördes sporrar klinga i trappan, stegen närmade sig, dörren öppnades och en man kom in.
Mylady gav till ett rop av glädje: denna man var greve de Rochefort, kardinalens blinda verktyg.
62.
TVÅ SLAGS AVGRUNDSANDAR
»Åh, det är ni!» utropade på en gång Rochefort och mylady.
»Ja, det är jag!»
»Och ni kommer…?» frågade mylady.
»Från La Rochelle. Och ni?»
»Från England.»
»Och Buckingham?»
»Död eller farligt sårad. Just som jag reste, utan att ha fått något besked av honom, mördades han av en fanatiker!»
»Åh», sade Rochefort med ett småleende, »vilken lycklig slump, och vad den skall glädja hans eminens! Har ni underrättat honom?»
»Jag skrev till honom från Boulogne. Men hur kommer det till att ni är här?»
»Hans eminens, som var orolig, skickade mig att söka upp er.»
»Jag kom till Frankrike först i går.»
»Och vad har ni gjort sedan dess?»
»Jag har inte förlorat min tid.»
»Det tror jag nog.»
»Vet ni vem jag träffat på här?»
»Gissa!»
»Hur skall jag kunna det?»
»Jo, den där unga kvinnan, som drottningen befriade ur fängelset.»
»Den lilla d'Artagnans älskarinna.»
»Ja, fru Bonacieux, vars tillflyktsort kardinalen var okunnig om.»
»Nå», sade Rochefort, »ännu en lycklig slump, som väl jämföras med den andra. Kardinalen är sannerligen en man med ovanlig tur!»
