Sida:Den Nya och Fullständiga Kok-Boken-1801.djvu/120

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

116

skedar af benbouillongen dertil efter hand, lossar fogeln med en spade försigtigt ifrån botten, och ruskar pannan hwar gång man slår bouillon til; fins soya, gör et skedblad godt gagn härtil, annars stötes et par anjovis sönder i mortel, och silas med bouillongen eller et skedblad ättika om ej annat finnes. Denna lilla stek fordrar också sin skötsel, om hon skal bli god, ty bör hon som oftast försökas med knifwen, och när han ar het på tungan måste hon strax up ur grytan, om hon ej skall bli torr. Saucen slås då ur, en rjupa mjöl störs omkring pannan at brynas, hwarpå saucen tilwispäs och ökas med bouillon om han är för kort. Innan steken uptages, bör tilses at bröstet, som då och då under stekningen bör smörjas med smör, är lagom brunt. Man kan äfwen blanda fogelköttet med annan stek eller kokadt kött, men då blir det icke så mustigt. På ofwan anförda sätt liknar han aldeles ferserad fogel, derest hon icke torkas under stekningen. När bouillongen slås til, sker det på sidan, at ingen wätska kommer åt bröstet på fogeln.


At Steka Harar.

På spett, är det allmänna bruket, då han fordrar samma försigtighet som fogel, ty han har en äfwenså flygtig spiritus; blir derföre mera mustig och smaklig i grytan. Åtminstone passar den steken i hwardagslag. Benen huggas bort inwid knäet, bägge låren ifrån,

och