Hoppa till innehållet

Sida:Den Nya och Fullständiga Kok-Boken-1801.djvu/375

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
51

Lavemens af warmt watten med litet olja uti, mycken lindring. Om den sjuke intet tål linolja, så kan man i det stället taga bomolja, endast den intet är härsk.

Man ser af denna enkla upgift orimligheten af det botningssätt wara förfäder, ja äfwen Allmogen än i dag haft för rödsot, at med stoppande, sträfwa, torkande och döfwande medel wilja bota en sjukdom, hwars grundorsak finnes innesluten inom sjelfwa tarmcanalen, och som genom desse olämpelige botemedel instänges, fästes och widare ursprides. En gynnsam natur har dock ofta sjelf afskuddadt sig det wåld en sådan botningsmethode påfört, hwarföre man ock sedt, at en stor del, detta oaktadt lyckligen undsluppit. Men härutinnan bör dock den folkförödning sökas, som rödsoten fordom påfört wårt fädernesland.

Medel mot Stenpassion

Man tager nämligen 15 à 16 snäckor, lägger dem i en tiltäckt stenkruka och bränner dem så länge i en ugn tils de blifwa helt hwite, och låta pulwerisera sig til et pulwer. Af detta pulwer tager den sjuke i tre dagar å rad med ablat en god Thesked hwar morgon, och dricker därpå efter behag warmt Thewatten. De fattige kunna tillaga sig et The af sönderstötte enbär. Detta medel, hwilket äfwen preserwations-wis kan nyttjas twänne gån-

ger
D 2