— Du tar fel, sade han. Det är mera invecklat än du tror. Och jag kan inte reda ut det själv. — Men eftersom vi nu ha kommit att tala om detta: vad har du egentligen för anledning att tro, att det är något intimt förhållande mellan mig och fröken Randel?
— Från din sida ingen anledning alls. Du talar aldrig om henne, och om hon kommer på tal i din närvaro, tiger du eller säger, litet förstrött, ”fröken Randel”. Du är diskret, och det är all right. Men vad hjälper det, när hon är barnslig och oförsiktig, skickar blommor till dig och söker dig här på redaktionen… Vaktmästarpojkarna i tamburen prata om henne och dig… Vad hjälper dig då din diskretion? Du vill inte gifta dig — nej, det har du heller inte råd till. Men det kommer inte an på vad du vill; det kommer an på, vad som sker! Man väljer inte! Man väljer lika litet sitt öde som man väljer sina föräldrar eller sig själv: sin kroppsstyrka eller sin karaktär eller färgen på sina ögon eller vindlingarna i sin hjärna. Det förstår var och en. Men man väljer lika litet sin hustru eller sin älskarinna eller sina barn. Man får dem, och man har dem, och det händer att man mister dem. Men man väljer inte!
Arvid Stjärnblom var rätt tankfull på hemvägen. ”Man väljer inte.”
Han tänkte på Markel, som hade sagt det. ”Man väljer inte.”
Markel var ungkarl. Men han var insyltad i ett
114
