aktier i ”Sveapalatset” för tio tusen. Jag minns knappt hur det gick till. Och jag är rädd för att det är dasspapper. Men han hade så vältaliga och vackra och patriotiska motiv.
— — — Arvid kände sig ibland litet orolig för framtiden. Men hans hustru var en klok och praktisk och sparsam kvinna, och de redde sig, någorlunda, tills vidare. Hennes lilla krigslist med ”den hemliga förlovningen” hade han för länge sedan genomskådat och både förlåtit och beundrat den — enkel men snillrik som den var. Och sedan hon nu hade nått sitt mål: att skaffa sig en man — brydde hon sig egentligen mycket litet om honom. Och denna upptäckt gladde honom:
Det här, tänkte han, bör verkligen för en gångs skull kunna bli ett lyckligt äktenskap.
En och annan småsak kunde ibland irritera honom. Som hustru till en journalist ansåg hon sig självskriven att förstå allt det, som han hade till yrke att låtsas förstå, och hon uttalade sig i sällskapslivet — den smula sällskapsliv som de inte helt och hållet kunde undgå — med den största säkerhet om allting i litteratur och konst och musik. Och hon sjöng. Hon hade en ganska stor och bra röst; men hon sjöng inte riktigt rent. Och han måste ackompanjera henne.
De kommo hem en natt från en bjudning. Hon var vid dåligt humör. Hon hade sjungit, men inte gjort någon vidare lycka.
— Du kunde inte följa med mig i ditt ackompanjemang, sade hon.
