Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
vände bladet: ”Ud vil jeg, ud, o saa langt langt langt.” Det var skrivet högst upp i kanten. Och därunder hade han själv — han mindes inte riktigt när — skrivit dessa fyra versrader:
Höstliga pilarna nakna speglas i gråstilla vattnet,
skyarna driva lågt, vildfåglar sträcka mot syd…
Tårar skymma min blick, när jag stirrar på gulnade bilden,
fordom mig sänd i ett brev. Höstligt det blivit sen dess.
— — — Halvt i distraktion lade han det lilla bladet i sin anteckningsbok, som förr i tiden.
⁎ ⁎
⁎
⁎
