Sida:Den allvarsamma leken 1912.djvu/185

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

dagarna gingo — jag hade aldrig sett honom sådan förr. Dagar igenom kunde han stänga in sig på sitt arbetsrum och inta sina måltider ensam. Och när tiden närmade sig, då jag skulle föda mitt barn, reste han bort! Det var något bibliotek eller arkiv i Berlin som han plötsligt måste studera i. Och först sedan han fått telegram om att allting var lyckligt och väl över, kom han hem.

Detta gjorde mig ju ganska tankfull. Och jag vet inte om du kan förstå, hur djupt och obotligt kränkt jag kände mig. Jag började misstänka, att hans fruktan för att bli far till ett klent begåvat barn bara var en förevändning. Han hade köpt mig till sin lagliga älskarinna. Grossess och barn ingick inte i hans program.

Jag tror att jag kan försäkra, att jag gick in i mitt äktenskap med den uppriktigaste vilja att hålla alla förpliktelser mot min man. Men efter detta kände jag innerst ingen förpliktelse mot honom mer — ingen alls. Och när sedan frestelsen kom (det var några år senare) och jag mötte en man, som eftersträvade mig och som gjorde ett visst intryck på mig, föll jag nästan strax.

När du nu läser detta, tänker du kanske på smaragdringen och undrar för dig själv, om jag höll mitt löfte att inte bära den mer efter den dagen. Ack, det vet du ju redan att jag inte gjorde. — Det är en av Markus’ favoritidéer, att sanningen är skadlig och att illusioner och villfarelser ha varit drivfjädern till allt stort som uträttats i världen och kär-

181