själv föreslå skilsmässa? Ack, illusioner! Nog för att det var tänkbart att Dagmar kunde bli kär i någon annan, han var på långt när inte egenkär nog att hålla det för omöjligt; men att hon i så fall skulle tala om det för honom och föreslå skilsmässa, det var nog i det allra närmaste otänkbart…
Snarare, tänkte han, gör hon väl då på ungefär samma sätt som jag gör nu…
…Tio minuter före sex tog han en täckt droska och åkte till Lydia — han åkte för att inte riskera att bli uppehållen av bekanta eller kanske rent av möta Dagmar på gatan…
Lydia hade lyckats komma över en dubblett vid Johannesgatan, högst upp under taket. Han gick långsamt de fyra trapporna upp och studerade i varje förstuga namnen på dörrarna för att se om där bodde några han kände. Där bodde ett par familjer som han hade hört talas om, men inga som han kände. Då han kom upp till femte våningen, öppnade Lydia innan han hann ringa:
— Jag stod i fönstret och såg när du kom, viskade hon.
— — —
De två rummen voro inte stora. Sängkammaren var mycket liten. Vardera rummet hade bara ett fönster, men genom dessa fönster var utsikten fri och stor. En isblå marsskymnings himmel välvde sig hög och kall över kyrkans rödspräckliga tegeltorn och kyrkogårdens nakna trädskelett. Och över
194
