verkligheten rör sig från höger till vänster. Och han förklarade för mig hur det hängde ihop, och jag tror att jag förstod det. Men jag har glömt det.
Arvid tänkte efter. Han hade en gång i tiden tenterat i astronomi i Uppsala och fått halvt överbetyg: ”non sine”. Men naturen har förlänat människan med den lyckliga förmågan att glömma. Annars skulle hon inte stå ut med livet. Dock trodde han sig på ett ungefär minnas hur det hängde ihop; men det var inte så lätt att förklara det i en hast.
— Det är inte bara månen, sade han, som rör sig från vänster till höger på himlen för vårt öga. Det gör också solen och alla stjärnorna. Men om du ser närmare på månens rörelse — inte en kort stund som nu, utan vecka efter vecka eller bara natt efter natt, så kan du själv se att han rör sig från höger till vänster. I går vid den här tiden stod han långt till höger om kyrktornet. I morgon vid samma tid står han långt till vänster om det. Stig upp i morgon bitti tio minuter i fem, så kan du själv se att han under det gångna dygnet har rört sig ett bra stycke från höger åt vänster…
Han höll inne. Han hade tänkt ge en mera utförlig förklaring. Men han höll inne med den: han kom plötsligt att tänka på den gamle skolrektorns vänliga ord, att han var ”född till lärare”. Och han teg.
De sutto kind mot kind. — Vad är lyckan? viskade hon.
— Det vet ingen, svarade han. Eller den är något
204
