Sida:Den allvarsamma leken 1912.djvu/219

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer


syndarens öra: asch, han sitter och grubblar över det där kyrkomötet i Nicæa, där han blev upptagen till tredje person i gudomen med knapp majoritet, och kanske inte utan fusk… Han är, i förtroende sagt, den enda gudomlighet som någonsin har kommit till genom omröstning. Och det är det han grämer sig över.

Lydia log:

— Ja, sade hon, jag minns att den helige ande gav mig åtskilligt att fundera på när jag gick och läste. Gud fader var ju också helig och också en ande, och sonen likaså. Varför skulle det då behövas en extra ”helig ande”?

— Saken är kanske den, sade Arvid, att de troende på den tiden alls inte föreställde sig fadern och sonen som okroppsliga andar. Och det är kanske osäkert om de göra det den dag i dag.

…Junis ljusa grönska var runt omkring dem, och blåklockor nickade i gräset, och bien surrade, och från tornet ringde klockaren över den döde, som nyss bars förbi.


*              *
*