Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
Och brevet fick vara som det var, och han skickade av det.
Men sedan han hade skickat av det, läste han än en gång hennes brev och stannade på nytt vid dessa ord:
”Kanske var det också ett begär att veta, om jag hade makt att gripa in i en människas öde”…
Nästa afton klockan nio stod han på Johannes
kyrkogård och såg upp mot hennes fönster. Det lyste
svagt ljus. Han gick upp de fyra trapporna och
ringde på dörren. Ingen öppnade.
Han ringde igen. Ingen öppnade dörren.
Han ringde för tredje gången. Ingen öppnade. Han gick på en krog och söp förfärligt.
⁎ ⁎
⁎
⁎
243
