Sida:Den allvarsamma leken 1912.djvu/261

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

jag kan inte göra något undantag ens för vännen Krigsberg — har ens så mycket religion i kroppen som kyrktuppen, börja skria att detta går över alla gränser och att han måste åtalas och dömas! Och han blir åtalad, och dömd! Vad är det för slags domstolar vi har? Lagen fordrar att han skall ha väckt ”allmän förargelse” för att kunna dömas. Men hos sitt auditorium väckte han ingen förargelse, tvärtom — unghinkarna jublade! Han har väckt ”allmän förargelse” hos Krigsberg och ett par andra! Eller rättare sagt: Krigsberg och ett par andra ha dragit försorg om att väcka allmän förargelse mot honom. Och det blir Wicksell dömd för!

— Ja, sade Arvid, nog är det litet konstigt…

— Hur trivs du för resten i Nationalbladet nu för tiden? frågade Rissler. Olof Levini är död och har fått docenten Löök till efterträdare. Gurkblad och Torsten Hedman äro numera för stora att skriva i tidningar. Dem ser man aldrig till i ”Nationalbladet”. Markel har flyttat snett över gathörnet till ”Dagens Post”. Och Krigsberg blev hans efterträdare! Doncker är den enda man på skutan som ännu finns kvar från 97! ”Aber die Katz’, die Katz’ ist gerettet!”

— Ja, sade Stjärnblom, det har ju skett en del förändringar sedan 97. Men nu måste jag gå. Sitter du kvar?

— Jag sitter nog kvar en stund till. Adjö. Nej, vänta litet — skrev inte docenten Löök något om Pascal härom dagen? Något om att han var en

17 Söderberg257