Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
— Jag gifter mig aldrig på nytt, hade hon sagt en dag, då de sutto vid hennes fönster i vinterskymningen. En gång är nog. Och mer än nog!
Och han vande sig så efter hand vid sitt underliga dubbelliv, som det nu en gång hade format sig.
Och vintern gick, och solen kom igen, och snön smälte, och det blev åter en vår.
⁎ ⁎
⁎
⁎
270
