Hoppa till innehållet

Sida:Den allvarsamma leken 1912.djvu/305

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

Nästa morgon vid tiotiden ringde han på Lydias dörr. Hon öppnade och lät honom komma in.

— Så du ser ut, sade hon. Hur är det? Har det hänt dig något?

Han var orakad och glåmig. Han hade vandrat omkring på gatorna under längsta delen av natten.

— Åja, sade han. På sätt och vis.

Hon bad honom sätta sig.

— Hur är det? sade hon. Vad är det som har hänt?

Han satt länge med huvudet i händerna och teg.

— Men vad är det, Arvid? Kan du inte tala?

— Jag skall försöka, sade han. Jag har av en händelse fått höra, att du tänker göra en liten resa i Norge i sommar.

Hon stod som förstenad. Det kom så överraskande för henne att hon alls inte kom sig för att neka.

— Vem har du hört det av? frågade hon.

— Finns det mer än en som jag kan ha fått höra det av?

Hon stod tyst och förvirrad. Äntligen sade hon:


301