Hoppa till innehållet

Sida:Den allvarsamma leken 1912.djvu/318

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

Nu går hon kanske att möta honom på en Djurgårdsväg. Och solen skiner. Och hon stannar vid en krök av vägen och säger till honom, med blicken halvsänkt under de långa ögonfransarna: ”För en stund sedan mötte jag honom som jag älskade förr. Och jag kunde alls inte förstå att jag en gång har älskat honom.”

… Och tåget rullade …


314