Arvid Stjärblom erinrade sig plötsligt, att han hade ett par små böcker i rockfickan. Ett par små böcker, som han hade skaffat sig för ett bestämt syfte och som han alltså måste läsa. Han hade en kväll suttit tillsammans med några kamrater — unga extralärare och provkandidater — och de hade kommit att tala om religionsundervisningen. Man var tämligen överens om det betänkliga i att all undervisning i moral var lagd på den kristna religionen som grund, alltså på en grund, som för så många, kanske för de allra flesta, sviktade och brast redan innan skoltidens slut. Man ville en ändring i detta, men hade svårt att komma till enighet om hur frågan bäst skulle lösas. Någon hade nämnt något om några religiöst neutrala läroböcker i moral, som redan nu begagnades vid undervisningen i de franska statsskolorna. Arvid hade gripits av en plötslig nyfikenhet att få se dessa läroböcker, han hade strax beslutat att skaffa sig dem, och just i dag hade de kommit från bokhandeln; det var dem han hade i fickan.
Vad ville han egentligen med dem? Han visste det knappt själv. Naturligtvis var det inte så, att han kände sig speciellt kallad att skriva en ”lärobok i moral”. Redan en sådan titel på en bok skulle ju dränka den i löje. Men i alla fall… I alla fall… Det föresvävade honom något om att det kanske här ändå fanns en uppgift att lösa… kanske en lucka att fylla… Hur den skulle lösas, den upp-
